↓ ÅK 2 ↓
SER DU PORTRÄTTET?
Mitt konstprojekt är ett abstrakt porträtt. Eller?
Du har fyra delar som du kan vrida, vända, flytta, byta plats på och varje kombination skapar ett nytt motiv. Du kan se linjer som krockar in i varandra, möts och går ihop och tillslut kan du också se ett porträtt.
Du har fyra delar som du kan vrida, vända, flytta, byta plats på och varje kombination skapar ett nytt motiv. Du kan se linjer som krockar in i varandra, möts och går ihop och tillslut kan du också se ett porträtt.
Det jag lärt mig genom min skissprocess/proverna är att motiv som landskap är för påtagligt och att simpla porträtt inte ger de olika kombinationerna jag letar efter. Jag hittade hem via abstrakta porträtt, jag testade att göra ett i färg men det såg för dumt ut, så det blev ett svartvitt abstrakt porträtt med fler slut än bara ett och samma motiv.
Ser du porträttet? from Sofia Ottosson on Vimeo.
AMERICAN ART
Jag blev inspirerad av Jasper John som är en amerikansk samtida konstnär som arbetade främst i måleri och grafik.
Hans konstverk kategoriseras inom minimalism, abstrakt expressionism och pop konst där han flitigt använde klassisk ikonografi i form av den amerikanska flaggan. John målade som han förklarade själv, "saker sinnet redan vet." Öl burkar, kartor, bokstäver, siffror är några typiska ting man kan se från hans galleri. Den amerikanska flaggan är ett karaktärs drag för John. Han målade det så ofta att den kända symbolen, flaggan, till slut utvecklades till en meningslös betydelse i form av ett icke-motiv. Flaggor i följd på varandra, i olika färger, parafraser osv. Hans mest kända version och min favorit är den Vita flaggan. Ett enormt stort konstverk som mäter 1,98x3,06 meter, den största av hans flagg målningar.
Hans konstverk kategoriseras inom minimalism, abstrakt expressionism och pop konst där han flitigt använde klassisk ikonografi i form av den amerikanska flaggan. John målade som han förklarade själv, "saker sinnet redan vet." Öl burkar, kartor, bokstäver, siffror är några typiska ting man kan se från hans galleri. Den amerikanska flaggan är ett karaktärs drag för John. Han målade det så ofta att den kända symbolen, flaggan, till slut utvecklades till en meningslös betydelse i form av ett icke-motiv. Flaggor i följd på varandra, i olika färger, parafraser osv. Hans mest kända version och min favorit är den Vita flaggan. Ett enormt stort konstverk som mäter 1,98x3,06 meter, den största av hans flagg målningar.
Den kan till synes på avstånd verka meningslös och tam men går du närmre så ser du vad målningen består av. Den är gjord av ett collage av tidningspapper, övermålade av ett tjockt lager av bivax oljefärg. Ett sätt för John att illustrera USAs alla tystade röster, en liknelse för hans syn på USA som ett ställe där man ska kunna uttrycka sig och vara som man vill, men egentligen kulturellt inte får. Det är en målning full av ilska och passion. Att John var älskare med Robert Rauschenberg tror jag definitivt låg som motivation till de tysta rösterna bakom konstverket då det inte var accepterat att vara homosexuell på den tid när han målade verket.
|
Jasper John´s White Flag
|
Min inspiration till mitt konstverk har jag dragit från Jasper John och Mark Rothko, också en amerikans konstnär. Jag blev intresserad av honom när jag såg en dokumentär om The Rothko Chapel. Han var en abstrakt expressioniskt och minimalistisk konstnär som gjort flera verk som jag gillar men min störta fascination är hans fjorton löjligt stora konstverk som går i mörk mörkbruna till helt svarta färger. Tre väggar med triptyks, och fem andra solo tavlor täcker kapellet. Vissa upplever en inre andlig upplevelse i kapellet då de stora svarta målningarna blir en avbildning av dig själv, en spegelbild. Men andra ser fjorton stora målningar vars mörka ytor representerar just ett mörker, det omedvetna.
Så som Johns kända White flag där han målade över de högljudda rösterna som blev tystade under det tjocka lagret av färg har jag också valt att skapa ett collage fast i stil med Rothkos karaktärs drag i form av den svarta färgen. Jag klippte och rev ut svarta delar ur tidningar och mode magasin. Sedan limmade jag slarvigt fast delarna var för sig, överlappade och lämnade kanterna öppna. Nu har jag alltså en svart bakgrund. Nästa steg var att jag återigen, slarvigt målade över med vit färg över den svarta fasaden. Tillslut för att sätta min prägel på det så luckrade jag upp de slarvigt limmade kanterna och petade in röd färg i sprickorna.
Så som Johns kända White flag där han målade över de högljudda rösterna som blev tystade under det tjocka lagret av färg har jag också valt att skapa ett collage fast i stil med Rothkos karaktärs drag i form av den svarta färgen. Jag klippte och rev ut svarta delar ur tidningar och mode magasin. Sedan limmade jag slarvigt fast delarna var för sig, överlappade och lämnade kanterna öppna. Nu har jag alltså en svart bakgrund. Nästa steg var att jag återigen, slarvigt målade över med vit färg över den svarta fasaden. Tillslut för att sätta min prägel på det så luckrade jag upp de slarvigt limmade kanterna och petade in röd färg i sprickorna.
CRACKS IN THE FOUNDATION
Svart för din spegelbild. Vitt för att täcka upp självbilden. De spruckna kanterna för att visa vad du täcker. Det röda för att symbolisera det svaga. Alla har sprickor i fasaden och vi är rädda för att andra ska se dem. Så vi spacklar upp en yttre sköld i förhoppningar om att ingen ska se några tecken på svaghet. Varje människa du möter har en berättelse, har förlorat någon, något, och så har du. Hur mycket smärta från tidigare upplevelser och erfarenheter kan man bära runt utan att spricka?
Jag vill visa med detta verket att alla försöker dölja sina innersta privata men som sagt, har vi sprickor.
Jag vill visa med detta verket att alla försöker dölja sina innersta privata men som sagt, har vi sprickor.
Cracks in the foundation from Sofia Ottosson on Vimeo. Bilden till vänster är hur collaget ser ut bakom den vita färgen. Videon gjorde jag egentligen till min privata blogg men tänkte att jag kunde lägga upp den här också. Mitt verk är 33x40 cm i canvas form. Jag har använt papper, lim och akrylfärger.
|
BARNBOK ANALYS
Jag har valt en barnbok som heter ”Fastrar och fullriggare!”. Den är skriven av Lena Arro och är illustrerad av Catarina Kruusval. Boken går på ungefär 40 kr och är idag slutsåld då den var utgiven år 1995 av förlaget Rabén & Sjögren. Boken är 32 sidor lång bestående av matt papper. Den är inbunden i kartonnage, en sorts bindning av en bok där pärmarna består av kartong eller styv papp. Format 17x21 cm. Målgruppen är för barn från exempelvis fyra/fem år, (om du har en förälder som kan läsa för dig) och uppåt. Bilderna är sammanhängt illustrerade i en realistisk form som möter slarviga linjer. De är ordentligt färgfyllda och väl beskrivande i följd till texten.
Boken handlar om gubben Granström och hans bror Sill-August. De bor tillsammans ute på en ö där de en dag får ett brev från deras faster Astrid. Det står att hon ska komma på besök och när hon väl är där gör gubbarna allt vad de kan för att få henne ut ur huset, men det är svårare än vad de har räknat med.
Boken handlar om gubben Granström och hans bror Sill-August. De bor tillsammans ute på en ö där de en dag får ett brev från deras faster Astrid. Det står att hon ska komma på besök och när hon väl är där gör gubbarna allt vad de kan för att få henne ut ur huset, men det är svårare än vad de har räknat med.
Gubben Granström:
Redan på första sidan får vi se att Granström sitter och lagar en gammal stövel med nål, tråd och klister. I texten på första sida så står det även att Granström ”inte gärna kastar bort någonting som går sönder.” Vilket säger mig redan här att han verkar vara envis och vet hur han vill ha sina ting. Något som du lär dig om Granström genom boken är att han bussar på sin bror att skrämma bort deras faster, alltså är han för bekväm för att göra jobbet själv. Granström är en karaktär som vill ha saker och vis på hans sätt, och pga. av det skapas det ofta problem, och vad är en bok utan ett problem att lösa? Sill-August:
Det här är en kompletterande karaktär till Granström. Han är lugn och en optimist person som tar livet som det kommer. På första sidan står han och rullar köttbullar och sjunger. När hans bror tar nyheterna om deras fasters besök med tjut och ”- Blixtar och brigantiner”, som Granström beskriver det själv så säger August lugnt att det kan väl bli trevligt med besök, något som han dock ångrar när fastern väl kommer Faster Astrid:
Och här har vi "problemmakaren". Så fort Astrid har hälsat på gubbarna så ser hon deras hus som är fyllt med smuts och Granströms alla älskade ägodelar som han aldrig slänger. Hon tar tag i det direkt och börjar städa och slänga, och avbryter Sill-August när han lagar korvpudding och börjar laga grönkålsoppa istället för att det är nyttigare. Detta är vad jag skulle klassa som en klassisk dam. Hon lagar mat, städar och gör i ordning gubbarnas hus. Alltid klädd prydligt i pärlor och klänning med en kofta över. |
På första sidan så ser du ett mysigt vitt trä hus med gröna knutar. Trädgården är mossgrön och fylld med blomster, katter och träd, gamla saker och en hund ligger och vilar i gräset. Du ser kullar i bakgrunden och sjön precis utanför huskanten. Solen gassar på och lämnar skuggor och gubbarna är ledigt klädda. Detta följer bra upp till texten där det beskrivs att det är en ”solig sommardag”. Allting är illustrerat detaljrikt med härliga färger och ju mer du kollar på bilden, ju mer detaljer lägger du märke till. Karakteristiskt för alla bilder är att man markant kan se att brödernas olika personligheter möts på mitten. Granström är stökig av sig och lämnar grejer överallt, men det är ändå organiserat och städat på samma gång tack vare Sill-August. Genomgående för alla bilder är också djuren. Det dyker upp mer och mer katter för varje bild som du vänder. Det finns även en mus som gömmer sig lite här och var på en del bilder. Bilderna går i ett sjö tema med fiskespön, båtar, håvar, fisk, sjöbodar, vatten, fiskmåsar, tavlor av båtar och gamla sjömän, marinblå färger som möter vita.
Ett barn som läser den här boken tycker nog att den är rolig och mysig att bläddra i. Som vuxen kan du nog tycka samma men du lägger märke till fler detaljer som hur skuggorna rör sig i mån av ljuset, hur alla spikar inte är inslagna i väggarna, att det tillslut är sex katter då det i början bara var två. När jag letade efter en bok att analysera och hittade denna blev jag så glad för varje bild i boken lyser verkligen upp. Färger, stildragen, miljöerna, karaktärerna och den sammalagda känslan som gör att jag vill läsa boken en gång till.
En aspekt som kan irritera läsare av denna bok är genus indelningarna. Gubbarna lever i sitt smutsiga hus och trivs med det. Men när fastern kommer in i bilden, en kvinna, så börjar hon genast städa, laga maten, hänger upp tvätten och slutar inte förens allt är klart. Gubbarna pratar även i ironi framför fastern då hon inte förstår att de inte tycker om henne vilket kan tolkas som mobbning och just för att det är en kvinna så kan det klassas det som feminint förtryck. Själv ser jag det inte så. Låt oss säga att fastern var en man, en man som kom och började laga mat, städa, tvätta och sköta om gubbarna. Då tror jag att en del skulle vara ganska snabba på att klassa honom som bög. Är det mer rätt? En kvinna har enligt mänsklig natur alltid varit den som sköter om hemmet men delar av dagens samhälle kämpar emot den imagen, feminister. Jag har en del vänner som delar feministiska åsikter och jag tror att om de skulle läsa denna bok så skulle den inte vara ett val som de skulle läsa för deras barn.
Personligen stör jag mig inte på ovanstående utan det här är en bok som jag kommer spara och läsa för mina barn, just för att den förmedlar en så mysig och lätt känsla och för att den är en liten utmaning rent pedagogiskt att läsa för ett barn. Jag kommer själv ihåg att jag gillade att bara kolla på bilderna när jag var liten och sedan fick boken ett helt nytt liv då jag började lära mig att läsa och kopplade ihop texten och bilderna tillsammans.
Ett barn som läser den här boken tycker nog att den är rolig och mysig att bläddra i. Som vuxen kan du nog tycka samma men du lägger märke till fler detaljer som hur skuggorna rör sig i mån av ljuset, hur alla spikar inte är inslagna i väggarna, att det tillslut är sex katter då det i början bara var två. När jag letade efter en bok att analysera och hittade denna blev jag så glad för varje bild i boken lyser verkligen upp. Färger, stildragen, miljöerna, karaktärerna och den sammalagda känslan som gör att jag vill läsa boken en gång till.
En aspekt som kan irritera läsare av denna bok är genus indelningarna. Gubbarna lever i sitt smutsiga hus och trivs med det. Men när fastern kommer in i bilden, en kvinna, så börjar hon genast städa, laga maten, hänger upp tvätten och slutar inte förens allt är klart. Gubbarna pratar även i ironi framför fastern då hon inte förstår att de inte tycker om henne vilket kan tolkas som mobbning och just för att det är en kvinna så kan det klassas det som feminint förtryck. Själv ser jag det inte så. Låt oss säga att fastern var en man, en man som kom och började laga mat, städa, tvätta och sköta om gubbarna. Då tror jag att en del skulle vara ganska snabba på att klassa honom som bög. Är det mer rätt? En kvinna har enligt mänsklig natur alltid varit den som sköter om hemmet men delar av dagens samhälle kämpar emot den imagen, feminister. Jag har en del vänner som delar feministiska åsikter och jag tror att om de skulle läsa denna bok så skulle den inte vara ett val som de skulle läsa för deras barn.
Personligen stör jag mig inte på ovanstående utan det här är en bok som jag kommer spara och läsa för mina barn, just för att den förmedlar en så mysig och lätt känsla och för att den är en liten utmaning rent pedagogiskt att läsa för ett barn. Jag kommer själv ihåg att jag gillade att bara kolla på bilderna när jag var liten och sedan fick boken ett helt nytt liv då jag började lära mig att läsa och kopplade ihop texten och bilderna tillsammans.